Björn, 16 år. Monolog.
Nu är jag sen igen. Fan va pinsamt. Jag borde ha behållit min moppe. Dubbla steg i trappan. Jag måste pusta ut innan jag går in. Är jag svettig? Ser luggen konstig ut? Jag kollar på toalettspegeln lite snabbt, någon sekund hit och dit.
Ok, nu kör vi. Vad tyst det blev. Dags att dra den klassiska ”Förlåt, att jag kommer försent.” och... Oj, är det SO nu? Lärarinnan ser lite besviken ut, men jag tror hon förstår. Hon ler. Hon känns så förstårende. Hon känns så varm. Shit, det är mycket att anteckna från tavlan! ” 1988 - Arafat erkänner staten Israel”...
Hon har på sig den där blusen igen. Hon måste gilla den blusen. Jag gillar den där blusen. Fast hon verkar yngre än hur hon klär sig. Hon vill väl smälta in bland de andra lärarna. Hur gammal är hon egentligen? Trettitvå? Trettisju? Hon skulle lika gärna vara tjugofem. ...”vid ett FN-möte i Genevé”.
Jag gillar att anteckna av tavlan, fast inte när det går för snabbt. Då kan jag titta hur mycket jag vill och ingen märker någonting. Jag undrar om hon märker. En gång kändes det som om hon märkte, men hon sa inget. Vad hemskt det var. Tänk om hon hade blivit arg? Tänk om hon hade skällt ut mig inför hela klassen? Hon borde ha blivit arg. Jag satt ju och stirrade på henne. Från topp till tå. Jag känner mig som ett pervo, men jag kan inte sluta titta på henne. Hon kanske tyckte om att jag tittade på henne? Nej, stor chans. Hon känns för mogen för att gilla sånt. Hon känns för smart. För omöjlig. Jag undrar hur hon känns.
Ok, nu kör vi. Vad tyst det blev. Dags att dra den klassiska ”Förlåt, att jag kommer försent.” och... Oj, är det SO nu? Lärarinnan ser lite besviken ut, men jag tror hon förstår. Hon ler. Hon känns så förstårende. Hon känns så varm. Shit, det är mycket att anteckna från tavlan! ” 1988 - Arafat erkänner staten Israel”...
Hon har på sig den där blusen igen. Hon måste gilla den blusen. Jag gillar den där blusen. Fast hon verkar yngre än hur hon klär sig. Hon vill väl smälta in bland de andra lärarna. Hur gammal är hon egentligen? Trettitvå? Trettisju? Hon skulle lika gärna vara tjugofem. ...”vid ett FN-möte i Genevé”.
Jag gillar att anteckna av tavlan, fast inte när det går för snabbt. Då kan jag titta hur mycket jag vill och ingen märker någonting. Jag undrar om hon märker. En gång kändes det som om hon märkte, men hon sa inget. Vad hemskt det var. Tänk om hon hade blivit arg? Tänk om hon hade skällt ut mig inför hela klassen? Hon borde ha blivit arg. Jag satt ju och stirrade på henne. Från topp till tå. Jag känner mig som ett pervo, men jag kan inte sluta titta på henne. Hon kanske tyckte om att jag tittade på henne? Nej, stor chans. Hon känns för mogen för att gilla sånt. Hon känns för smart. För omöjlig. Jag undrar hur hon känns.
Kommentarer
Trackback
